Bittersweet strawberry marshmallow butterscotch, polarbear cashew dixieland phosphate chocolate.

Decisions is all we live for.

Ska komma igång med bokläsandet och målandet nu, har bestämt mig. Kan dock fortfarande inte bestämma vilken av böckerna jag ska börja med, eller vilket block jag ska börja med, eller vad för motiv jag ska måla, eller om jag ska försöka få tag på gouachefärger innan jag ens sätter igång med penseln.

Har dessutom sabbat layouten med den här fruktansvärda headern här uppe. Vet inte riktigt vad som hände där eller hur jag tänkte riktigt. Ny header eller ingen header alls? Beslut beslut beslut. Jag är dålig på det - att fatta beslut.

Har en liten fråga till de få som faktiskt läser denna hysteriska uppochner-blogg (Bless you, I love you om du är en återkommande läsare! Det ska ni veta), så svara gärna på detta: Vad tycker ni är bäst, vad är det ni helst ser/läser om? Utveckla gärna.

Buried beneath a cover that protects me from the rest of the world.

Hello, IT. Have you tried to turn it off and on again?

Har börjat kolla på The IT Crowd och är kär i den serien med nu. Truly brielliant!

BBC Radiophonic Workshop

Något som fascinerar mig så otroligt mycket; hur de lyckades åstadkomma detta genom att manipulera inspelningar av helt vanliga ljud på band. De är ursprunget till all elektronisk musik som finns idag.

Lyssna på detta:

A girl's needs just don't agree with a man's needs.

Dialog I

— Jag undrade lite över vad hon skulle tycka om dig.
— Skäms du för mig?
— ... Nej.
— Det känns som att du skäms för mig.
— Det gör jag inte.
— Okej, bra. För du vet att jag kommer alltid vara sådanhär. Betraktad som udda, menar jag.
— Jag vet. Det är det som gör dig så bra.
— Bra.
— Och en sak till.
— Vad?
— ... Du vet att jag älskar dig.

Indian Summer.

Fantastiska Kim fick stå bakom kameran. Det är även hon som tog bilderna på mig ute. Tycker ni ska kolla in hennes blogg, för hon är nog den finaste människan som finns i världen.

SHAKE!

She is the new thing, Death at the chapel (min favorit) och Draw Japan (även om det står Jack the Ripper...) på Reading 2007.

Scarlet fields och en del av I only think of you på Reading 2009.

Det är häftigt hur The Horrors egentligen har gått från en stil till en helt annan. De är fortfarande ett av mina favoritband någonsin, även om jag föredrar Strange House framför Primary Colours. Båda är dock helt fantastiska album som jag inte kan få nog av.

Dessutom är jag så kär i Faris' tatuering som han har på vänstra armen att jag funderar på att skaffa en liknande på högra armen.

Lost in my imagination.

Såhär fin är alltså min underbara cape. Jag är gladare i den än vad jag ser ut att vara, jag lovar.

Twitter.

Om man scrollar ner en bit så finner man mina senaste tweets till höger. Min Twitter-feed har börjat agera som ett ställe där jag kan kläcka ur mig psykedelisk poesi, eller vad man ska kalla det, men även annat onödigt tjafs. Ville bara göra er uppmärksamma om att jag finns där också, såattnivet.

Blinded by the light.

£2 your Batman cape!

Har sen jag hämtade den här underbara saken på posten snurrat runt runt i vardagsrummet med den tills jag blivit alldeles yr, och ett stort leende har varit klistrat på mina läppar.
Alla borde verkligen ha en cape/poncho i garderoben. Världens bästa lyckopiller.

Camden dreams.

Önskar inget annat än att få känna rytmen från asfalten i Camden, få vandra upp och ner för de där gatorna som jag hört så mycket om. Jag tror att jag var britt i ett tidigare liv, för mitt hjärta och min själ trånar på något konstigt sätt efter London, England.

Just nu känns det bara som att det är så hemskt långt bort.

Du tycker att jag drömmer. Jag som inte ens kan sova.

Här är mannen med världens finaste Bob Hund-tatuering på armen som lyckades virra sig hem till mig igår. Vi satt uppe och kollade på How not to live your life tills vi nästan somnade, och sen så somnade vi tillslut och eftersom jag hittade en gammal remsa med fyra klipp kvar på så hängde jag med honom in till stan idag i väntan på tåget.
Adam bjöd mig på fika på ett mysigt ställe som heter Ka's Café på Swedenborgsgatan där ingen av oss hade varit förut, sen virrade vi runt för att fördriva tiden och gick förbi en konstig gubbe i ett fönster som pratade på ett annat språk med oss.

Vi hamnade i alla fall på bryggan i Gamla Stan där vi slog oss ner ett par minuter tills en stor grupp med turister och en störig helikopter drog förbi, gick en sväng förbi Bengans och dreglade över alla skivor jag inte kan köpa och sen vidare till Centralen, där vi skildes åt.

Så var det med den söndagen+måndagen!

You gotta make it happen.

Material girl.

Jag har nog världens mest fantastiska mamma, för den här otroligt fina, mysiga, underbara, sagolika, vändbara capen är påväg hem till mig! On top of that så har jag fått en Lyle & Scott-tröja som jag ska visa imorgon. Men nu ska jag ta och drömma sött om en röd cape och massvis av äventyr.

I do evil things and evil things return.

Bats and cranes.

En långt ifrån läskig, svart fladdermus håller nu tranorna i fönstret och mig sällskap. Fast jag funderar på att göra ett par på rad i egen design.

The girl and the tree.

Akvarell på papper.

This is England '86.

Har just sett This is England '86 och är kär i både serien och Joe Gilgun (a.k.a Woody).

Please allow me to be your anti-depressant.

The memories are still so strong, the clock ticks the girl is gone.

Jag älskar Mystery Jets album Twenty One ända sen jag hörde det första gången. Men på något sätt har jag lyckats totalmissa deras senaste album Serotonin som släpptes i juli förra året. Det verkar helt fantastiskt.




Har suttit och kollat på de här videorna och jag älskar känslan av dem och hur de är filmade. Är inte riktigt bekväm med (sångaren) Blaines "nya" frisyr än, men oj vad jag tycker om låtarna som jag hört. Jag skulle förresten stjäla med mig vartenda skjorta som syns i bild också om jag fick chansen.

Lyssna på Serotonin här!

Ni kanske märker att bloggen är färggladare? Jag kände att det behövdes och jag är väldigt väldigt nöjd så det kanske kommer se ut såhär ett tag (fast jag tänker inte lova något!).

You're so pretty, we're so pretty.

Hur kan jag ha missat The Charlatans? De gör fantastisk musik, de är britter och Tim Burgess har en jävla snygg frisyr (och tröja). Mina favoritlåtar är BIRD, Love is ending och Lips that would kiss.

Whatever.

Det är fan inte lätt att leva när saldot visar 0,56 öre och de enda mynten jag hittar i min ficka visar sig vara en femtioöring och en enkrona. Vet heller inte riktigt vart den här bloggen kommer ta vägen, har tappat lusten lite för det.

Hade tänkt att jag skulle börja måla lite mer. Kommer nog försöka söka någon konstutbildning i England också, och inte bara utbildningen i Finland. Har dock ingen aning om hur man ska göra så om någon vet eller har några tips på skolor, hojta till.

En annan tid.

Har varit borta från datorn i tre dagar och när jag öppnade inkorgen hade jag 24 olästa mail, och på Bloglovin' 31 olästa bloggar. Insåg att jag nog ägnar lite för mycket tid här. Var hemma hos pappa och firade hans 50-årsdag i söndags och det var riktigt trevligt!



Igår var jag och min syster förbi hemma hos farmor för att hjälpa henne med att slänga grejer. Vi fastnade dock i fotoalbumen, där vi fick plocka vad vi ville ha. Bilden här ovan är från en danstävling som min farfar var med på, han står längst till vänster i bild. Hade ingen aning om att mina farföräldrar hade dansat proffessionellt, och jag tyckte att den här bilden är så elegant så jag plockade med mig den.



Den här bilden har jag sett förut men jag tycker om den så hemskt mycket att jag tog den med. Det är min farmor, pappa och jag och bilden är tagen på en lekplats vid vårat gamla landställe.



Fast det här är mina favoriter! Bilden till vänster är tagen 1965 på Mallorca och min pappa var fyra år. Jag älskar hans min och att han är så uppklädd, med hängslen, slips och skjorta med uppkavlade ärmar. Originalet har rundade hörn och är bara underbart. Här ser man hur lik jag är min pappa också, om man jämför med förra bilden!
Bilden till höger är tagen på julafton 1981 och pappa var 20 år. Det är nästan exakt 30 år sen och snart fyller jag själv 20, så det var mest därför jag ville ha den här bilden.

Jag älskar verkligen att titta på gamla bilder, jag hade en del bilder på mina morföräldrar från 50-talet men det kuvertet har jag tappat bort, vilket är riktigt synd.