Dialog I

— Jag undrade lite över vad hon skulle tycka om dig.
— Skäms du för mig?
— ... Nej.
— Det känns som att du skäms för mig.
— Det gör jag inte.
— Okej, bra. För du vet att jag kommer alltid vara sådanhär. Betraktad som udda, menar jag.
— Jag vet. Det är det som gör dig så bra.
— Bra.
— Och en sak till.
— Vad?
— ... Du vet att jag älskar dig.