När jag kryper ner i sängen på kvällen så är täcket iskallt mot min varma hud, och jag kan inte annat än önska att någon låg där bredvid mig, även fast jag säger nej till kärlek just nu.

Lumberjack is the new black.

Har varit borta sen i torsdags och var ute i de sörmländska skogarna hos morföräldrarna. Har inhandlat en fin cardigan, varma skor och köpte upp halva skjortsortimentet på Carlings i Eskilstuna med mamma och Ebba. Har aldrig uppskattat en helg som jag uppskattat den här helgen. På måndag tar jag nya tag och sätter klockan på 06.00 och hoppas att ungarna inte skriker allt för högt under veckan som kommer...

I met a girl on Halloween
She was lost and I was drunk
And it was dark and cold out
When we left

As we walked the rain started
The leaves softened with every step
And all around us people slept
Alone with their dreams

The wind came down from up the plains
And blew the leaves all through the streets
I wondered how far leaves
Could really fly

Would they rest in suburb yards?
Or make it to the city?
Or would they end up in the river
Just to float away?

Mitt hår lever sitt egna lilla liv ibland...

Fredagskvällen var riktigt mysig! Jag och mamma åt ute på restaurang, kändes som att jag skulle spricka i slutet av middagen när jag hade pressat ner massvis med mat... Sedan vandrade vi till biografen och såg the Social Network - riktigt intressant film faktiskt! Blev ju bara bättre på grund av att Jesse Eisenberg var med, han är en av mina favoriter. Justin Timberlake förvånade mig väldigt mycket i sin roll som Sean Parker också! Dock tyckte mamma att den var "seg och lite tråkig ibland, hade svårt för att inte somna då och då", men så var hon ganska trött när vi gick in i salongen också.

Resten av helgen vet jag inte vad jag ska göra. Sova länge och mycket, och fota lite! Låter som en plan.

den här filmen är så fin att det nästan gör ont.

Journalist: Do you think of yourself primarily as a singer or a poet?
Dylan: Oh, I think of myself more as a song and dance man, y'know.

ny musik kommer aldrig bli lika bra som gammal musik. (klicka på bilderna för att komma till respektive artists/bands spotify-sida)

fick ett mail för ca en halvtimme sen där det stod:

"Hej!
Starta din Spotify-klient så väntar kanske en trevlig överraskning…
För att förhandsboka tidningen gå till http://kolikforlag.se/johnossi eller vänta till den 15 november då tidningen finns ute i 7 Eleven-butikerna då du får den på köpet tillsammans med Spotify Premium.
Trevlig läsning och trevlig helg!"

förstod inte mycket men klickade in på startsidan av spotify och fick se det här...


mig själv i tecknad version!! originalbilden finns att se här.
har haft världens tråkigaste dag men detta gjorde mig så fruktansvärt glad och vill hoppa runt i hela lägenheten, typ! johnossi är ett av mina favoritband och jag kan knappt vänta nu tills jag får se dem på cirkus i november, än mindre tills den fysiska tidningen släpps..

har legat under en filt och kollat på dåliga amerikanska sitcom's mest hela dagen. har druckit te och varm choklad i mängder och ätit bullar och goda havrekakor. har haft en huvudvärk utan slut och ont ända in i ryggmärgen hela dagen. ska ramla ner i sängen nu för jag är så sjukt trött.

mm så bra ♥

stockholm rock city, kiss my ass - you're too pretty, if you want the real shit uusikaarlepyy is the place that you should visit!!!




nu satsar vi för fan kim. om ett år ska vi vara i nykarleby.

middagstid i vår lägenhet.

klättrade upp för massa trappor för att få blicka ut över det här ett tag. början på hösten är helt otroligt magisk.

vissa av er som läser kanske kanske hann skymta en helt annan layout än denna tidigare idag. det var för att jag faktiskt skrivit över hundra inlägg och hade tänkt fira det med att fixa till en lite snygg, "avancerad" design på bloggen. saken är den att jag inte alls trivdes med att ha värsta coola designen. den var inte ens så häftig. håller det gärna så simpelt som möjligt, och har en ny header, samt ändrat på datumets och kommentarslänkens placeringar. la dessutom den korta texten om min på en helt egen sida.

bla bla bla ni vill nog inte läsa om vad jag ändrat, för det lär ni la märka om ni har ögonen på rätt ställe. senaste dagarna har jag kollat igenom olika skolor som jag funderar över att söka till nästa höst. det som nu ligger högst upp på listan är en fotoutbildning i nykarleby.

nykarleby ligger i österbotten - i finland. det är en liten stad på landsbygden och de tar endast in tolv elever varje år på utbildningen (som är helt på svenska, förutom kurserna i finska och engelska). finland. jo, jag skulle nog kunna tänka mig att flytta dit för att plugga. det lockar.

kära syster min.

det är inte hur man har det, det är hur man tar det
och när man längtar tar saker tid
det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
för långsamt, för snabbt men aldrig i takt
vi vill ju bara andas, sova och andas omvartannat inget mer

den här unga mannen var i stan så han kom till förorten och fick hålla en reflexskärm för att döda tid. tycker om bilden jättemycket faktiskt.


den här damen var också här! såklart. tror jag träffat henne tre helger i rad nu hehehehe.


och surprise! är lite rödhårig nu va.

här är två mycket fina bilder på mig när jag ofrivilligt posar (hatar att posa när andra tar kort usch). ville visa min nya tjocka, varma jacka som ser ut som min andra jacka som är tunnare. men jag älskar den. ♥

kim höll i kameran, adam höll i reflexskärmen och jag gick omkring och försökte posa. fast jag fixade även till redigeringen.

har varit med den här fina flickan som flyr landet på söndag, och beger sig till the british islands!! lycka till anna i stora stygga london. ♥

resten av kvällen har jag spenderat med noah and the whale.

fast nu ska jag snart sova så att jag är pigg och glad när kim kommer hit imorgon!

hade en dröm i natt som jag faktiskt kommer ihåg. har så svårt för att komma ihåg drömmar annars. men den här kändes så verklig.

du står i ytterdörren till en okänd lägenhet, och jag står i hallen som är överfull med människor. både folk jag känner och utsuddade ansikten. men du står där i dörren, halvt vänd bort ifrån mig. jag skriker ditt namn flera gånger, högre och högre för varje gång. ingen släpper fram mig.

- men vi ses på lördag va? vänta, vänta!

jag forsätter skrika och börjar försöka armbåga mig fram i folkhopen, men det går inte. hallen är inte stor alls, och jag ser hur du går ut i trappuppgången och smäller igen dörren. plötsligt så ger trycket efter och jag kastas fram mot dörren. när jag öppnar den så är trappuppgången mörk och endast upplyst av nödutgångsskylten. det är tomt. det ekar när jag säger ditt namn, men du är borta.

jag följer markens mönster med blicken. rosa, grått och grönt blandas till en suddig, okänd färg när mina steg flyger över perrongen. de går i takt med mina hjärtslag, som skenar där någonstans i bröstkorgen.

- stopp, säger någon mjukt.

av en ren reflex stannar jag och tittar upp på dig. där under en lång, vågig, oborstad lugg kan jag skymta ett par snälla ögon som tillhör en främling.
plötsligt ler du det bredaste du kan.

- ville bara se om du skulle stanna.

dina ord flyter, med en röst som är lenare och mjukare än någon jag någonsin hört. jag känner mig handlingsförlamad och kan inte göra annat än stirra på dig.

- jag har följt dig med blicken sen du kom ner på perrongen, säger du och blickar bort mot rulltrapporna. du börjar skratta.
- hallå? är det någon hemma?

- oj... jag... jag blev bara så överumplad, svarar jag och ler lite snett.

det plingar till i högtalarna och en inspelad röst informerar om att tåget söderut ankommer. några sekunder senare susar det in på perrongen.

- det är mitt tåg, säger du och sätter händerna i fickorna. jag följer dig med blicken medan du går fram till pendeltågsdörrarna.

- ser du alltid så arg ut när du går omkring förresten? frågar du när du väl står inne i tåget.

fortfarande lite förvirrad skakar jag på huvudet samtidigt som dörrarna till tåget stängs och du ler en sista gång.

åh håkan, åh håkan.

har hängt med koola kim i nästan 24 timmar under helgen.





gillar att de två sista bilderna nästan är lika hihihi.