Nonsens från en skrivbok.

Jag sitter ofta uppe på natten, ihopkurad i sängen med gitarren slängd bredvid mig och med min favoritanteckningsbok vilandes på knäna. Jag skriver små underliga texter som ibland inte alls betyder någonting utan skrivs mest för att finnas kvar; vissa meningar stryks över direkt och ersätts med nya, ännu finurligare ord. Så spelar jag ett viskande ackord på gitarren, endast för att bryta tystnaden, trots att tystnaden är något som inte får brytas.

Om jag kunde veta vad du gömmer i dina djupa avgrunder till ögon,

kanske skulle jag då verkligen få veta vem du är

Om jag kunde möta dessa monster i dina drömmars innersta rum,

kanske skulle jag då kunna slåss i ditt ställe