eme

1. EXT. BERG – KVÄLL

MARIA står med ryggen vänd mot kameran och röker. Hon är
klädd i en marinblå parkas och har en tjock svart halsduk
runt halsen. Hon tittar ut på utsikten över staden. BILLJUD
hörs från gatorna nedanför.


MARIA
(V.O.)
När tycker du att sommaren
tar slut?

ERIC
(V.O., förvånad)
Va?

MARIA
(V.O.)
Ja, när tycker du att
sommaren är över?

ERIC
(V.O.)
När det blir kallt, antar jag.
När man ser hur sommaren dör,
när man ser hur folk
förändras…


2. EXT. BERG – KVÄLL

Maria tar ett bloss ifrån cigaretten. Hon försöker döjla att
hon är ledsen. Vi ser nu att hon har hörlurar i öronen.


MARIA
(V.O.)
Hur menar du med förändras?

ERIC
(V.O.)
Jo men, man märker att folk
förändras när det blir höst.
Det blir liksom… Stelt. Kallt.
Annorlunda. Mörkare… Ja,
mörkare.

MARIA
(V.O.)
I folks hjärtan.

ERIC
(V.O.)
Precis. För vem vill lysa upp
det inre rummet i hjärtat med
en fyrtiowattslampa?

3. EXT. STAD – KVÄLL

Det syns nu att Maria har gråtit.


MARIA
(V.O.)
Du vet, jag har bestämt mig
för att aldrig bli kär igen.

ERIC
(V.O.)
När bestämde du det?

MARIA
(V.O.)
När du valde att inte se mig.

ERIC
(V.O.)
Jag ser dig, Maria. Om du bara
visste.

MARIA
(V.O.)
Varför låter du mig inte veta
då?

ERIC
(V.O.)
För att jag är rädd.

del av manus, tänker inte använda det därför postar jag det.