du står i ytterdörren till en okänd lägenhet, och jag står i hallen som är överfull med människor. både folk jag känner och utsuddade ansikten. men du står där i dörren, halvt vänd bort ifrån mig. jag skriker ditt namn flera gånger, högre och högre för varje gång. ingen släpper fram mig.
- men vi ses på lördag va? vänta, vänta!
jag forsätter skrika och börjar försöka armbåga mig fram i folkhopen, men det går inte. hallen är inte stor alls, och jag ser hur du går ut i trappuppgången och smäller igen dörren. plötsligt så ger trycket efter och jag kastas fram mot dörren. när jag öppnar den så är trappuppgången mörk och endast upplyst av nödutgångsskylten. det är tomt. det ekar när jag säger ditt namn, men du är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar