När jag gick i högstadiet så skrev jag noveller, dikter och massvis av annat i anteckningsböcker och egentligen på allt möjligt som jag fick tag på, servetter, reklambilagor och kuvert. Det är inte mycket som finns kvar tyvärr. Älskade svenskalektionerna och läste ut böcker i takt med att jag bytte kläder.
På gymnasiet hatade jag min svenskalärare, vilket resulterade i väldigt kassa betyg.
Jag skriver inte lika mycket som jag gjorde för fem år sen, förutom i min dagbok, eller vad man ska kalla det. Gillar inte termen "dagbok". Jag skriver inte bara i den, jag samlar dikter, tidningsklipp, foton, och små teckningar. Anledningen till att jag inte skriver lika mycket har väl med att jag inte tycker att jag är bra på det. Min vokabulär är inte speciellt stor, och jag har inte många tjusiga ord att fylla ut mina texter med. Ibland kan det hända att jag skriver en dikt, men det betyder inte att jag tycker att den blir bra. Jag bara skriver den för att det känns rätt, eller något i den stilen.
En annan anledning är att jag inte tycker svenska är speciellt snyggt eller fint att skriva på. Jag föredrar engelska, och det blir ju så klart svårare då det inte är mitt modersmål. Sen så tittar jag mycket på andras texter och tänker "så där vill jag också skriva, det där är fantastiskt!", men lyckas aldrig få till det som jag vill.
Vad föredrar ni; skriva eller läsa?
16 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det du skriver påminner mig lite om min egen relation till skrivandet, och troligtvis många andras också. Jag skrev också mycket mer när jag var yngre. Jag och en kompis brukade skriva spökhistorier som vi sedan läste för varandra, ett trevligt minne.
Men sedan kommer de flesta, liksom jag, in i det här tänket att "Jag tycker inte jag är något bra på det". Men jag tycker om att skriva och det här tänkandet är något jag försöker komma över, inte bara när det kommer till skrivandet utan mitt liv i allmänhet.
Man bör inte bry sig om vad andra kommer tycka om ens verk utan man ska sträva efter att skapa för skapandets skull och det spelar ingen roll om det man skapar är ren dynga eller om det är den nästa Hamlet.
jag tror jag hade blivit tokig av att inte få skriva. jag tror jag hade blivit tokig av att inte få läsa. ord är så magiska, det går helt enkelt inte att få nog av de.
Skicka en kommentar