eme

Det är supertyst i lägenheten. Det enda som hörs är ljudet som uppstår när jag knappar på tangentbordet. Tystnaden. Jag tror att det är något som är hemskt underskattat, faktiskt. Jag har inte ens orkat sätta på musik, och det är högst ovanligt för mig. Jag har tinnitus, så jag gillar egentligen inte att det är tyst tyst tyst, för då börjar det istället tjuta inne i öronen. Men det gör inte det just nu. Och det är så fruktansvärt skönt.

Idag var det sista dagen på två veckors jobb som vikarie för en fritidspedagog. Sista veckan tyckte jag var himla rolig, och det gjorde mig själv förvånad eftersom jag alltid hatat barn. Insåg väl att de har olika sidor precis som jag och kan vara rätt roliga och gulliga ibland (även fast de väldigt ofta pratar på tok för högt, slåss, gnabbas, tjatar, käftar emot och är allmänt jobbiga). Lämnade en teckning där jag ritat mig själv i någon slags chibi-form, med orden "Hoppas vi ses snart igen! Kram Erika" i en stor pratbubbla bredvid. Och jag hoppas faktiskt att jag får träffa de där ungarna igen.

Just nu kurrar magen och jag skulle ha börjat med maten för länge sen, men jag orkade inte och sen glömde jag bort tiden och nu sitter jag här klockan 21:22 med tom mage och upptinad, men olagad köttfärs i köket. Orkar inte röra mig. Det är en sidoeffekt av att jag jobbat i två veckor, säger mamma, "du är inte van vid det".

Men får nog ta tag i det där med maten nu. Vill ju inte ändra på mina nya, fina vanor. För de får mig ju att må så bra.