14 november 2010

På tröskeln till mitt rum står gängliga ben
Du, min vän, som kommer när jag är redo att falla igen
Du som faller med mig

Krunegård sjunger "Svart är ingen färg det är så man känner sig"
och jag tror det är ett soundtrack till mitt liv
För så känns det i mig när jag går med dig

Du gömmer dig bakom hårda, svåra ord
Men vet du vad jag tror, jag tror att du är osäker innanför din kinamur

Du säger att du inte tror på Döden, och att de som tror på Döden
kommer dö före oss, men jag tror på Döden
Jag tror att Döden står oss närmre än Kärleken

Sen så går du
Du går ut genom dörren och försvinner ut ur mitt liv
Några få valda ord stannar kvar: "Du var bara ett tidsfördriv"

1 kommentar:

Hanna sa...

Åh FY vad jag är glad över att du kommenterade min blogg. Här hade jag aldrig varit förut, men hit kommer jag definitivt tillbaka!

Du är fruktansvärt duktig med ord.

Skicka en kommentar