30 november 2010

Vi sitter ute på gräsmattan, tätt intill med armarna om varann för att hålla septembernattens kyla borta. Det är ingen där förutom vi och du viskar försiktigt i mitt öra:

– Du är så vacker.

Sedan kysser vi varandra och för en stund så tror jag att du talar sanning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar