Min pappa heter Leif, men kallas för Leffe. Folk har alltid sagt att vi är så himla lika utseendemässigt, jag och min pappa. En gång när jag var liten och skulle på kalas, så mötte vi grannen på gården som log stort och sa "Men det är ju som att se Leffe i klänning!". När pappa var ung så spelade han mycket basket och var till och med i New York en gång på grund av det. Då frågade de honom om han var släkt med vikingen Leif Eriksson, eftersom han hette det. Han har alltid velat bli rockstjärna, min pappa. Han sjöng i kör ett tag och ville lära sig gitarr när han var liten, men började på blockflöjt istället.
Min mamma heter Kristina, men alla kallar henne Kicki. Henne är jag otroligt lik beteendemässigt, och vi har aldrig haft några riktigt stora bråk. Det är mest om någon av oss är på dåligt humör som vi blir lätt irriterade. När mamma var ung så lyssnade hon jättemycket musik, och hennes favoritband är fortfarande Depeche Mode och U2. 1980, då hon var 20 år, så såg hon Ramones live på Göta Lejon. Det var då som hon tappade hörseln, säger hon.
Det är från mammas sida som jag fått det konstnärliga sinnet ifrån. Mamma älskar att måla och rita och sy och pyssla och hon har alltid låtit oss göra det med, jag och min syster. Mammas moster var konstnär och gjorde flera stycken affischer åt Skansen, och varje gång vi var där och hälsade på så drog hon fram alla möjliga sorters pennor och färger och lät oss rita och måla hur mycket vi vill.
3 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar