eme

Det där ljudet när skosulorna trycker ner snön så att det knastrar, det ljudet älskar jag. Och det är det ljudet som uppstår när vi går längst gatorna som är alldeles vykortsvita och kantade med sekelskifteshus. Ibland så är vägen sådär ojämn så att jag snubblar till och min hand snuddar din, då ler jag. Men det visar jag inte, såklart. Jag pratar om saker som inte betyder något, saker som jag minns, och du lyssnar. Du kanske inte tycker det är viktigt, de där små sakerna, men det verkar som du lyssnar. Som att du vill lyssna.
Då ler jag, när du lyssnar.